att fly vardagen

Jag har kommit på att jag hyfsat regelbundet måste smita iväg från gården, se något annat och se lite människor. Jag kom fram till det för en tid sen då jag efter en ganska motig period var farligt nära att "gå in i väggen igen" och var allmänt trött på min vardag. När man står och hänger på grepen och undrar, ska det vara så här varje dag?, är det dags att agera, och den enda som kan göra något åt saken är ju jag själv!

Jag har försökt i många år att få den underbara mannen att överraska mig med någon skojig aktivitet, en bio, promenad i gamla stan, båtutflykt, museum.. vadsomhelst annat än hästskit och höpåsar med lämpligtvis en god middag som avslut.

Jag och den underbara mannen på vår bröllopsdagsmiddag efter 20 år!!

Dock är läget så att han arbetar uppe i Stockholm och när han kommer hem är han inte sugen på något sätt att åka någonstans faktiskt, han vill vara hemma.
Efter att ha försökt puffa på honom för att offra sig för min skull kom vi fram till att det är bättre att jag smiter iväg från gården utan honom, det finns alltid någon som vill komma ut och roa sig.
Så ungefär en gång i månaden klär jag mig civilt, sätter mig på tåget och roar mig så mycket jag kan, väl hemkommen är jag jättenöjd i min ensamhet i mitt stall på min fina gård!

Den flitigaste medresenären under 2012 blev min storasyrra, vi har småshoppat, tagit en öl, småshoppat lite till, hittat en ny trevlig uteservering osv! Ätit gott, strosat runt, varit på grönan, varit på spelningar och roat oss kungligt helt enkelt.
Syrran och jag har haft våra ups n´downs, säkert något alla som har syskon känner igen?
Det skiljer endast två år och jag var en pain in the ass lillasyrra fom hell nog en rätt så jobbig syrra när vi var små, men guuu så kul det var att retas med henne.... Och i den åldern kommer man undan med att vara en omgogen korkskalle, kunde det bli bättre för en retsticka?
Hursomhelst så har vi detta senaste år funnit varandra på ett helt annat sätt, mer som en varm vänskap och respekt för våra olikheter som är, syskon till trots, enorma.
Det vi i alla fall har gemensamt är vår humor, sjuk, rå och hjärtlig!

Jag

Syrran

 Det kommer alltså att komma regelbundna smitningsinlägg framöver var så säker!