tisdag 25 juni 2013

Allmän reflektion till häst.

Just nu rider jag ju enbart på min fyraåriga unghäst och anpassar allt för att det ska passa honom och vad han behöver lära sig och klara av.
Jag måste bara få ventilera hur glad jag faktiskt är över det sällskap jag kan ta av mina inackorderingar och dotter när jag är ute och rider i skogarna på honom.
Alla är vettiga, har koll på sina hästar och inga hästar fladdrar runt som humlor i en påse för det är exakt vad jag inte vill att min fina unghäst ska ta efter.
Det finns inget tristare än att sitta på en häst som studsar högt åt allt och inget, snorklar och slänger sig... Been there done that så att säga och jag säger nej tack till det om jag kan få slippa ;-)

På denna älskade, saknade donna kunde det bli åka av... inte så charmigt egentligen!

Min sista önskan är således att Qråkan tar efter någon annans tråkiga beteende och får för sig att allt är läskigt, för självklart blir han rädd om sällskapet kastar sig -var är krokodilen liksom :)

Såklart handlar det också om psyket på hästen, Qråkan har hittills visat att han har ett "bra" huvud men får jag möjlighet att ge honom goda erfarenheter vill jag också göra det. Vilket jag nu tycker att jag gör.

Så tack ALLA i stallet att ni orkar dra med oss ut på ungisrundor, det uppskattas =)

2 kommentarer:

  1. Ååh, innan så red jag men nu sedan jag började plugga på universitetet har jag varken tid eller ekonomi till det :/ Har du hållt igång kontinuerligt?

    SvaraRadera
  2. Ja, med ett smärre avbrott just när barnen var jättesmå :)

    SvaraRadera