måndag 28 oktober 2013

Myt eller sanning?

Hittade en trevligt skriven artikel om hästens foder.

Hur många gånger har man inte hört...
"min häst tål inte hösilage" eller "min häst får magmedel mot diarré, den blir alltid lös på vintern"
eller "hästar ska inte äta klöver" eller "hästar får fång av hösilage".

Själv har jag fått hit fyra/fem inackorderingar som inte skulle ha "tålt" silage men visade sig inte bara tåla det utan också bli bättre i magen och blankare i pälsen.

Ibland är det bra att slå hål på myter som florerar i stall (ofta med flertalet förståsigpåare som kan allt;-))och här nedan tar vi några.

__________________________________

Sanningar och myter om olika grovfoder


"Hö är bättre till hästar än hösilage, eftersom det är mindre näringsrikt. Hästar blir lösa i magen av hösilage, eftersom det är surare än hö. Hästen kan få botulism om den äter hösilage, den risken slipper man om man utfodrar med hö." Listan kan göras lång över alla de påståenden som finns kring olika grovfoder.
Text: Anna Nordin

Cecilia Müller från Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, gästade Häst 2007-dagarna i Västerås och slog hål på många myter, samtidigt som hon gav kloka råd kring produktion och utfodring av vallfoder i allmänhet.
Oavsett om man vill utfodra med hö, hösilage eller ensilage, så är det den näringsmässiga och hygieniska kvalitén som är avgörande. Producerar man sitt grovfoder själv finns många parametrar att ta hänsyn till för att få ett bra foder, och ett foder som passar till den typ av hästar man har. Men även om man inte producerar sitt eget grovfoder bör man ha grundkunskaper kring processerna, för att veta att man väljer ett bra foder till sin häst.

Grödor och skördetid avgör näringsinnehåll
Näringsinnehållet i grovfodret påverkas både av vilka grödor som ingår i vallen och när man skördar den. Vallen kan vara en ren gräsvall eller en blandvall med olika stor andel baljväxter, som till exempel klöver. Baljväxterna binder kväve via luften och är därför proteinrika. En blandvall ger i och med det ett högre proteinvärde i fodret än en ren gräsvall.
Hur långt växterna kommit i sitt botaniska utvecklingsstadium spelar också roll för näringsvärdet. Före blomning har växterna större andel blad och innehåller därför mer näring. Ju senare på säsongen det blir desto mer "förvedas" växten och andelen stjälk ökar. Den innehåller mer vedämne (det ämne som gör att växten kan stå upp) och det kan inte djuren bryta ned.
MYT 1: Grovfoder till hästar ska inte innehålla klöver och ska inte gödslas

Vilka grödor som ska ingå i vallen och om man ska gödsla den eller inte avgörs av vilket näringsinnehåll man vill ha i det grovfoder man ska producera. Unghästar och högdräktiga eller digivande ston behöver en högre srp/MJ-kvot än andra hästar, cirka 7-9 gram srp/MJ. Vuxna hästar och ponnyer behöver ca 6 gram srp/MJ. Det gäller allt från shetlandsponnyer till högpresterande tävlingshästar.

En vanlig åsikt är att hästfoder inte ska innehålla klöver och att man inte heller ska kvävegödsla, för då blir proteinvärdet för högt för att passa hästar. Cecilia visar dock att en ren gräsvall som skördas runt midsommar, vilket är vanligt i Mellansverige, bara innehåller cirka 4 gram srp/MJ, vilket är alldeles för lågt oavsett hästtyp. Genom att blanda in lite klöver i grödan, eller kvävegödsla, så kommer näringsvärdet att bli mycket bättre och man kommer att kunna göra både enklare och billigare foderstater!


MYT 2: Hö är mindre näringsrikt än hösilage, och passar därför bättre till hästar
 
På SLU har man gjort försök för att kolla hur konserveringsmetoden påverkar näringsinnehållet i grovfodret. Man tog gröda från samma vall och lät en del bli hö, en del bli hösilage och en del bli ensilage. När man sedan jämförde protein- och energiinnehållet skiljde det sig inte nämnvärt mellan de olika sorterna. Faktiskt inte mer än det gjorde mellan olika delar av samma fält!

Det som kan skilja lite är innehållet av lättlösligt socker (till exempel fruktos), eftersom det förbrukas av mjölksyrabakterierna under ensileringsprocessen. Det finns alltså mest lättlösligt socker i hö och minst i ensilage.


MYT 3: Hästar blir lösa i magen av att äta hösilage
 
Man hör ofta att hästar skulle bli lösa i magen av att äta hösilage. Förklaringen brukar vara att det är surare än hö, alltså har ett lägre pH-värde. Cecilia förklarade att man därför ville kolla vilken påverkan de olika fodren hade på hästens tarmkanal. Ensilage har lägst pH av de tre, och hö högst. Men även hö är faktiskt lite surt.

När man kollade pH-värdet i hästars grovtarm och i gödseln kunde man inte hitta någon skillnad, oavsett vilket foder de fått. I gödseln fanns heller ingen skillnad i ts-halt, vilket betyder att oavsett hur blött grovfoder hästarna fick så hade gödseln samma konsistens. Lösa magar har alltså snarare med dålig hygienisk kvalitet att göra än med vilken sorts grovfoder man utfodrar med.


MYT 4: Hösilage innehåller mycket mjölksyra
 
I samma försök som där man undersökte pH-värdets inverkan på hästen tittade man också på de olika fodrens mjölksyrainnehåll. Det visade sig att hö och hösilage innehåller ungefär samma mängd mjölksyra. För att mjölksyran ska bildas behöver det finnas mycket vatten, och hösilage är inte tillräckligt blött för det. Ensilage innehåller betydligt mer mjölksyra än de övriga två, men trots det fanns i princip ingen mätbar mängd mjölksyra i hästens tarm, oavsett fodersort. 
MYT 5: Hästar som får ensilage måste få E-vitamintillskottDet sägs ibland att hästar som äter ensilage behöver extra E-vitamin. Man menar då att E-vitamin skulle gå åt vid ensileringsprocessen. Därför jämförde forskarna ensilage (torrsubstans 28 procent) med två olika hösilage (50 respektive 60 procent) från samma vall. Högst vitamininnehåll hittades i ensilage som plastats direkt efter skörd... Man kunde inte bevisa att E-vitamin skulle gå åt vid ensileringen.

Däremot såg man, när man kollade vitamininnehållet igen efter 11 månaders lagring, att innehållet av A- och E-vitamin sjunkit till hälften. Det gällde oavsett om det var hösilage eller ensilage. Jämförde man med hö så var vitaminförlusterna i höet ännu större! Är det någon gång det skulle behövas extra vitamintillskott är det alltså när man utfodrar med långtidslagrat hö...

Vitaminerna bryts ned vid kontakt med syre och minskar därför ju längre fodret lagras. Det är särskilt viktigt att tänka på om man utfodrar med fjolårshö. Men kom ihåg, hellre ett bra fjolårshö kompletterat med vitamintillskott än ett hygieniskt dåligt årshö!


MYT 6: Vitt mögel är inte farligtCecilia höjer ett varnande finger och berättar att möglets färg beror på vilken näringskälla det växer på (till exempel protein). Därför kan man inte med ögat avgöra vilken art det är, och därmed inte heller huruvida det är farligt.

Det man antagligen menar när man säger "vitt mögel" är det som ser ut som vita, knappnålshuvudstora prickar. Det handlar dock inte om mögel, det är inte heller mjölksyrabakterier (de syns inte) eller insprutat B-vitamin, som man ibland hör. Det är helt enkelt jästsvamp. I begränsade mängder är det inte farligt, det är däremot mögel!

Jästsvampen i sig är alltså inte farlig, men den ger en indikation om att allt inte står rätt till med balen. Hittar man jäst i en hösilage- eller ensilagebal, kan man räkna med att hållbarheten är starkt förkortad. Redan efter några timmar kan det bli värme i balen. Varmgång tyder på förskämning och man ska inte utfodra med balen. Jäst kan finnas även i ytlagret på höbalar, om de förvarats fuktigt.


MYT 7: Om man saltar höet möglar det inteHö är väldigt känsligt för fukt. Det är hygroskopiskt och tar alltså upp fukt från luften. Det är viktigt att höet torkas ordentligt, ofta räcker inte torkningen på fältet helt och hållet, utan det måste också skulltorkas. Därefter måste höet skyddas mot återfuktning, för att inte mögelsvampar ska börja växa.

Om man ska kunna förhindra denna återfuktning med hjälp av salt behövs enorma mängder.
- Man kan jämföra med saltad sill, säger Cecilia, så det blir praktiskt ogenomförbart.
På grund av fuktkänsligheten ska inte hö förvaras direkt på betonggolv.
- Om man har pallar under höet och halm på sidorna och över, så har man en bra fuktbarriär mot luften runt omkring.


MYT 8: Utfodring med hösilage ökar risken för botulismCecilia inleder med att påpeka att botulism är en mycket ovanlig sjukdom. Visserligen är den väldigt allvarlig och dödligheten är så hög som 98 procent, men skräcken för den är lite överdriven. Som Ceclia uttrycker det: "Det är vanligare med benbrott i hagen..."
- Visst kan man vaccinera om man känner sig orolig. Men det är en betydligt bättre åtgärd att fundera över foderhygienen, säger hon.
Man har nämligen sett i studier att det inte finns något samband mellan botulism och vilken grovfodersort man använder. Däremot har man hittat samband med foderhygienen!

Botulismbakterierna finns i jord och i döda djur. Om sådant följer med in i balen finns alltså risken för botulism, om övriga tillväxtbetingelser vad gäller pH och vattentillgång är de rätta.
Hösilagets torrsubstanshalt gör dock att risken för tillväxt är liten, det är helt enkelt för torrt. Hösilagets dåliga rykte i sammanhanget beror snarare på att man utfodrat hästar med stora rundbalar, ståendes direkt på backen i hagen. Hästarna trampar då runt i fodret och förorenar det. Om hästarna får trampa runt i fodret spelar det ingen roll om det är hösilage eller hö, botulismrisken ökar. Samma sak gäller om man inte mockar ut överblivet foder ur hagarna.

Foderhäckar kan förbättra hygienen och även foderekonomin genom mindre spill. Man ska däremot se till att de är anpassade för hästar, för att minska skaderiskerna.


MYT 9: Hösilagebalarna lagras bra på fältet
 
Lagringen är avgörande för den hygieniska kvalitén. Rundbalar av ensilage eller hösilage ska lagras "liggande", det vill säga som en hockeypuck ligger på isen. På den sidan är plasten tjockare och ger ett bättre skydd. När balarna lagras "stående" som man ofta ser ute på fälten, kan vatten leta sig in mellan plastlagren. Där vatten kommer in kommer också syre in och därmed försämras den hygieniska kvalitén. Om balen förvaras på stubben på åkern finns också risk att det går hål på plasten underifrån. Det bästa är om balarna kan placeras på en skyddad plats, helst i norrläge, ståendes på asfalt eller grus.

Det finns många fördelar med inplastat foder ur lagrings- och hygienisk synpunkt. Men det är viktigt att balarna är lufttäta och hålls lufttäta. Antalet lager med plast är då viktigt, för att undvika att vassa strån gör hål på plasten, eller att den går sönder när balarna flyttas. Det är vanligt med tio lager plast. Det låter mycket, men det motsvarar bara en fjärdedels millimeter! Tolv till fjorton lager kan behövas och ju torrare och grövre gröda, desto fler lager behövs.


MYT 10: Billigare att ta bort mögliga partier än att plasta fler lager
 
Mögeltillväxt kräver syretillgång, därför ska mögelangrepp i en hösilage- eller ensilagebal alltid ses som ett tecken på att balen är skadad. En del säger att möglet bara finns i de 20 yttersta centimetrarna och att man därför kan fodra med balen efter att ha tagit bort det lagret. På en rundbal motsvarar de yttersta 20 centimetrarna mer än hälften av balens totala volym... Det är alltså betydligt billigare att plasta några lager extra istället för att ta bort det mögliga partiet.



 
Avslutningsvis svarar Cecilia
 på publikens frågor, bland annat om fri tillgång till grovfoder. Man undrar om det går att producera ett grovfoder med så lågt näringsvärde att hästen kan äta obegränsat. Cecilia förklarar att det tyvärr inte går. Eftersom innehållet av protein sjunker samtidigt som energiinnehållet skulle proteinet till sist försvinna helt, vilket skulle ge en felaktig srp/MJ-balans.
Många hästar anpassar sig till fri tillgång och blir inte för feta, men om de skulle bli det finns det andra knep att ta till.
- Man kan göra det svårare för hästarna att få tag på fodret (jämför med vilda hästar) genom att till exempel sprida ut det. Man kan också se till att hästarna måste röra sig mer i hagen, genom att placera matplatserna och vattnet på olika platser. Alternativet är att man får utfodra vid flera tillfällen istället, jämnt spridda över dygnet.______________________________________________________________________
Återkommande talar hon om hygienen vilket jag tycker att det är viktigt att hästfolk får upp ögonen för, då den är A och O för ett bra foder, jag är supernoga att inte slå mina vallar för lågt för att slippa få med jord och annat i maten. Dessutom tar jag alltid några extra lager plast för att inte riskera luft in i balarna.
Innan jag gjorde eget foder frågade jag alltid min höleverantör just om dessa saker då det inte spelar någon roll vad som står på analysen om hygienen är kass!!
Vad äter din häst, ställer du några krav på det grovfoder du beställer eller betalar för om du står uppstallad?
Hörde en skräckhistoria förra veckan där man var tvungen att använda "stallets" foder som redan vid öppnandet av plasten var varmt. Har själv varit på besök i stallar där man med blotta näsan känner att fodret inte är hygieniskt, varför? undrar jag, fodrar man sina dyrbara "leksaker/ädelstenar" med skitmat...

Min generella uppfattning är att många vet exakt vad för kraftfoder och ditteliduttburkar hästen får, men grovfodret verkar färre ha koll på.
Just det kanske är en myt för mig och jag ser gärna att du slår hål på den, för grovfodret är det viktigaste för hästarna och borde nog vara bland det viktigaste att ha koll på som hästägare. eller?

Lånad bild!
Lånad igen, snuskmat!

Har du koll? ;-) 


Kommentarer, gärna i bloggen :)


1 kommentar:

  1. Håller med dig fullkomligt! Har foderdiskussioner väldigt ofta med unga och äldre elever. Ska hänvisa till denna sida, så slipper jag känna mig som en papegoja. ;)
    Fia Irving

    SvaraRadera