onsdag 20 november 2013

Jag är synnerligen otrogen...

Så har vi nu socialiserat oss Qråkan och jag, träning på Jursta gård för Hubertus Zedtwitz.

Provade något nytt idag och använde GPS i telefonen vilket underlättade enormt när man kör på okända vägar.
Fram kom vi i god tid, Qråkan hann också öva på att vänta i trailern en stund då de var lite sena men till slut blev det vår tur.

Det var första gången jag var helt själv men det gick att få på benskydd runt om och sadla utan att någon höll i, dock är han en liten gris och ska doppa mulen i och dra den på allt och idag stod vi i lera.
Jag behöver väl knappt ens skriva att jag fick lera i ansiktet och på jackan samt att bilen har små dragmärken av en lerig mule, trailern likaså.
Till slut fick jag med mig häst och lerig mule in i ridhuset där han var riktigt cool faktiskt.

Passet blev ett litet wake up call för mig, Hubertus tyckte att Qråkan gick i en något för vuxen form för sin utbildning, visst han är fyra men endast tränad i sju månader sammanlagt.
Jag fick lägga fokus på att få Qråkan att vilja sträcka halsen mer framåt nedåt, tills han slappnade av i sin underhals, kopplade ihop bakdel med framdel och vips hamnade ryggen i ett arbetande läge.
Vilket jag i och för sig fick kämpa lite för då Qråkan lydigt vill gå i den form jag tidigare bett om.

Dessutom fick jag benhårt rida honom med stöd på yttertygeln (tror han fick säga "outside rein" tusen gånger... ibland är man extra trög och fast i sitt mönster...) och även i det varv jag haft svårt att ställa honom inåt fick jag igenom böjningen mycket lättare med ytter bog i kontroll under hästen.
Ja, ibland känns det som lite magi när saker faller på plats och man kan aldrig få nog med hjälp i sin träning.
Ridning är banne mig inte enkelt men oj så skoj när man känner att något så litet som att kunna lägga hästens huvud i olika positioner fungerar, hästen frustar, trivs och verkar nöjd.
DÅ är jag nöjd...

Att sen Hubertus frågade om jag ville sälja Qråkan blev bara en bonus och jag blev smickrad över min fina häst, fast jag fick en klump i magen... MY GOD, sälja Qråkan? My preciouuuus!! ;-)

Återigen erkänner jag, jag är en synnerligen otrogen elev som gärna provar andra tränare på sidan av min ordinarie Maggan och oordinarie Jan-Ove, trots enorm kunskap hos dem finns det alltid saker att snappa upp, lära sig och vetgirigt suga åt sig hos andra kunniga!


1 kommentar:

  1. ju mer man lär sig, desto mer finns det att lära känns det som :)

    SvaraRadera