Ingen minns en fegis!

Nu är både morgonpromenad och första turen på Qråkan avklarade.

Morgonpromenaden bestod av att hämta Fia-hästen i hagen till hovslagaren "naturligtvis" stod hon längst bort, i den största hage vi har här.
Sen fick jag sällskap av dotter och Lillan så jag bestämde mig för att skritta ut en sväng i skogen med Qråkan, han fick dock longeras några varv innan jag satt upp, dels för att jag ville se så han såg helt fräsch ut och dels för att jag misstänkte att han kunde känna sig lite vild och vacker efter tre veckors vila.

Som den fyraåring han är gjorde han mig inte "besviken" på den punkten och drog av ett par rejäla brallisar och lämnade marken med banne mig flera meter tillgodo.
Kanske var det inte bästa vädret, då det blåser ganska ordentligt och jag ångrade smått mitt beslut att sitta upp, men va tusan tänkte jag sen, ingen minns en fegis ;-) det SKA gå!

När matte iklädd säkerhetsväst klättrade upp skötte han sig toppenbra trots att Lilleman sprang längs med staketet och kråmade sig. Jag kände i och för sig att hela Qråkan vibrerade, han skulle nog också gärna fladdra runt men lydde matte när hon drog lite i ena tygeln (för att han höll på att trilla in i hagen hela tiden) och klappade med andra handen.

Skrittade ett varv runt på våra mysiga stigar i skogen, lagom start tycker jag!

Gammal bild från en träning i början av Juni.