Upp i sadeln igen!

Roade mig just med att lura ut sonen till köket för att titta på min nya fina blomma, -lukta inte, sa jag och visste såklart att det var exakt det han skulle göra.
Jag blev inte missnöjd med reaktionen... min dåliga humor, jag vet!

Jag är heller inte missnöjd med min förmiddag, vaknade i morse och kände att idag ska jag upp i sadeln igen, banne mig! Nu senaste tiden har det mest handlat om att jag bara inte haft något sug, ork eller lust över huvud taget att rida men idag skulle det ske!
Sagt och gjort krånglade jag på mig ett par ridbrallor och funderade över när jag sist red "på riktigt", det var när jag fortfarande hade fina Blå-Band alltså i September innan hon dog :(
Så här länge har jag inte haft riduppehåll sen jag fick barn och det var ett tag sen.

Nåväl jag linade Qråkan några varv för att eventuellt sprak skulle göras av med innan personalen klev upp men han var coolugn.
Han stod också snällt vid stenen när matte kravlade sig upp, väl nere i sadeln känns det som att jag red i går och i förrgår etc, som att cykla och jag kände mig lite som hemma igen, har nog saknat det mer än jag tillåtit mig att tänka på.
Fick sällskap av Lena och Skrutt och vi tog en tur lite kors och tvärs på stigarna och travade en snutt, jag är återigen helt förälskad i min fina fyraåring som är så modig, duktig och positiv heeela tiden.
Dessutom har han ett härligt gung i traven som är väldigt behagligt att rida i!

Lite trött, mest mentalt efter ridtur.

Nu finns inga ursäkter längre, nu ska han igång och jag igång :)