lördag 19 januari 2013

Men visst faan gjorde jag det!


Jag skulle ju inte efter detta göra´t igen.....

Något som gjorde så jäkla ont och var så pass skrämmande så att man efter den åtgång av nål och tråd för ihoplappning ens funderade på att ta upp cirkuskonsterna i sänghalmen igen är ett under, än mindre skaffa ett barn till!

Men tiden gör underverk med hjärnan och minnet, när det lilla babyn var ett år tyckte jag att det var dags att fundera på att försöka mecka till ytterligare en. Klart lilla dottern skulle ha ett syskon, två ska det vara. Inte heller vänta för länge då vi ville att de skulle ha utbyte av varandra och lite praktiskt vore det ju också om man vävde ihop mammaledigheterna så jag slapp börja jobba emellan.
Dessutom hade jag en personlig fundering att man kanske fortfarande var lite lagom födsloglapp för en enkel passage ut och denna gång ville jag ha en lätt match!
Trots den förra snabbefruktningen förberedde vi oss på att få prova några gånger innan det blev något, men jag lutade mig väl över rätt par kallingar i tvättstugan även denna gång och det var klart!
Jag kände redan efter knappt en månad att jag var med barn, bäckensmärtorna som precis avtagit kom tillbaka direkt, roligare grav-test finns nog?
Ytterligare ett stensäkert tecken var att jag blev hysteriskt sugen på hamburgertallrik från den lokala mojjen igen, något jag glufsade i mig med stor aptit vid den tidigare graviditeten. Vilket också märktes på vågen, jag vägde 60kg när jag blev gravid första gången och 84 när jag födde, tror jag var nere på 63 när jag blev med barn igen och jag gick upp inte mindre än 41kg, gissa om jag var graciös, bäckenuppluckring och väga över 100 pannor, kände mig som en strandad val! Och handen på hjärtat var det inte bara hamburgare i magen, dessutom samlade jag på mig enorma mängder vätska så mina händer och fötter såg ut som uppblåsta gummihandskar...

Här i 7 mån redan stor som ett hus med min kompis Ullis/Lysse :)

Inför denna förlossning hade jag som sagt mycket stora förväntningar att få en simpel variant, lite som att lyfta på benet och trycka till, alla sa ju att det var såå mycket lättare andra gången, yea right!

Visst, det tog inte fyra dygn men satans helvetes så jävla ont det gör att föda ut en unge utan en följsam fontanell. Huvudet gav inte med sig en millimeter, så typ bowlingklot är en mer rättvis benämning!!

När jag bad om bedövning var det hela tiden för tidigt, tills att på fem minuter vara för sent (vill dom inte bedöva?) Någon hämtade någon slags bedövningsspray som jag med hög röst instruerade barnmorskorna att SPRAYA, SPRAYA MEEER!!!
Tragiskt nog hade sonen snurrat in sig i navelsträngen två varv hårt runt halsen och när barnmorskorna såg det blev det bråttom, de formligen slet ut honom och sprang iväg med den underbara helt ihopklämda, (jag använde honom att spjärna med och emot även denna gång) mannen på släptåg till akutrummet för återupplivning, han andades inte, hade ingen puls eller reaktion på retning. Tillslut kom det in någon som meddelade att sonen mådde bra men var tvungen att ligga i kuvös en tid.
Under tiden fick barnmoskorna återigen öva upp sin syteknik och när jag vilat upp mig några minuter vaknade den humoriskiska sidan upp och jag frågade om de inte kunde dra till stygnen lite extra för den underbara mannens skull, antingen har inte barnmorskor någon humor eller så var det helt fel läge med min humor? Det blev till att öva knipningar som alla andra efteråt ändå!

Trött som tusingen!


Härefter var vi sååå nöjda med en dotter och en son och vi har aldrig ens funderat på att skaffa fler!

Den underbara mannen med sina två små..

Fler än jag som haft "besvärliga" graviditeter och förlossningar??

1 kommentar:

  1. Tur att ungarna blev så fina iaf. :-) Tycker att det är tillräckligt obehagligt med mensvärk...

    SvaraRadera